Tiden går så fort nu, tänk om jag hade kunnat stoppa tiden.
Vår bebis växer och mår bra. Hon hatar fortfarande att ligga ner, både på rygg och mage och vänder sig nästan aldrig. Däremot har hon börjat att resa sig upp för egen maskin genom att dra sig upp mot möbler eller genom att ta tag i mina kläder. Hon tycker det är så roligt att stå upp och skrattar varje gång hon har rest sig. Dock är inte balansen där den ska och hon ramlar hela tiden.
Jag antar att min bebis aldrig kommer att börja krypa och det är väl dags för mig att ge upp "ligga på mage" träningen.
Bebis äter bra, både gröt, mat och välling och rutinerna nu funkar kanon. Hon somnar fortfarande vid 19 på kvällen och sover till ca 6.
Nappen använder hon vid sovdags och när vi åker bil.
Dock så har min lilla stjärna blivit sååååå maaammmig! Det är bara jag som duger och ibland pappa. Inga andra människor får komma i närheten och helst ska vi inte omges av för mycket folk. Detta är lite jobbigt då det skär i hjärtat när hon gråter, bara av att jag vill gå på toa samt att det är i princip omöjligt att få barnvakt.
Hur fungerar det för er? Har de blivit blyga än?
