Barnvagnen hemma

Idag var jag och hämtade vår barnvagn som vi hade beställt. Den är verkligen så fin som jag hade föreställt mig. Jag passade också på att handla lite påslakan, örngott och filt från Hemtex som jag nu har bäddat vagnen med.

Den gröna filten köpte jag också i rosa och det var skönt att hitta några filtar som inte är i fleece, för det tycker jag att de flesta är. Det ska bli så spännande när man får ta första turen med vagen.

Å, jag känner känslan av att vara ute och gå med en nöjd och sovandes bebis i vagen som myser med filt och gosedjur. Längtar sååå... Jag hoppas på en sommar med mycket sol så att vi kan vara ute mycket.

Sjukligt nervös inför läkarbesöket imorgon

Imorgon är det dags för läkarbesök och jag har blivit sjukligt nervös inför detta.
Jag är livrädd att jag ska få höra att den lille/a inte lever längre. Jag tycker att alla mina graviditetssymptom är borta och att magen blir mindre i storlek istället för större. I vilken vecka ska det börja synas att man är gravid (för sig själv iaf) om det är första barnet?

Vad gör jag om det inte lever längre? Orkar man fortsätta?
Usch och fy för denna väntan...




Gravid v.12 (11+3)

Inför starten av IVF 3

I helgen som var mådde jag så otroligt dåligt pga denna barnlöshet. Min bästa vän födde sin dotter i lördags och det kändes som dödsstöten. Alla fina ord och all lycka hon känner vill jag så gärna kunna dela med henne och inte känna denna avund. Iaf så har jag mått helt okej idag. Jag hoppas att denna helt okejiga sinnesstämning fortsätter genom hela denna behandling och att det leder till ett plus.

Idag har jag varit hos läkaren igen för VUL. Slemhinnan såg okej ut. Den är 8mm och den bör växa till optimala 10mm fram till FET. Äggen var också på väg att mogna. Eftersom jag inte har en regelbunden mens så skrev han ut Ovitrelle sprutan som jag ska ta på torsdag kväll kl 20.00. Jag ska också börja ta mina Fragmin sprutor då.
Denna gång ska jag också börja med progesteron dagen före återföringen och jag hoppas att allt detta kommer att leda till ett barn!

Jag tänkte även denna gång ta Fructus Femina (Babyklister), ACO Kvinna tabletter och Aotekets Folsyra i hopp om att det kommer att hjälpa oss på vägen.

Long time ago

Hej!
Jag lever även om man inte kan tro det. Jag känner mig mer död än levande. Jag har helt enkelt inte mått/mår särkilt bra sen senaste missfallet.
Fortfarande känns allting jobbigt och jag får hela tiden besked från vänner som gladeligen berättar om att de nu är gravida antingen med barn 1 eller 2 och det gör det hela tyvärr mkt värre.

Tragisk, egoistisk som man är mår jag jätte dåligt när jag är inne och läser om fler som misslyckas. Jag vet precis hur det känns och det gör så j**la ont. Samtidigt gör det minst lika ont när jag läser om alla som lyckas, därför att jag blir så oerhört avundsjuk och arg varför det aldrig är vår tur. När vi började denna resa kände jag mest att de som lyckades gav oss hopp. Så känns det inte längre.

Jag väljer att fortsätta gråta...

Ovitrelle spruta

Igår kväll kl 20 tog jag ovitrelle sprutan. Skönt nu att allt sprutande är över för denna gång.
Imorgon är det ÄP som gäller. Hoppas att det finns många blåsor med ägg där inne.

Denna gång känner jag mig helt annorlunda inför denna behandling. Förra gången var jag jätte glad att det äntligen var dax och jag var helt övertygad om att jag skulle bli gravid då. Tyvärr så blev fallet desto djupare när allting misslyckades och det feta minuset dök upp på teststickan. Jag vet egentligen inte om jag har återhämtat mig sen dess psykiskt (gråter fortfarande jämt och känner mig allmänt jäkligt olycklig), eller om det bara handlar om att jag känner mig så utesluten från en värld full av graviditeter så att det är utmobbningen som får mig att må dåligt.
I vilket fall som helst känner jag mig inte glad och lycklig inför denna behandling, utan mer likgiltig. Dom säger att utan tron på att man kommer att lyckas så går det aldrig vägen. Stämmer det så kommer det att bli ett fett minus även denna gång, och jag vet inte om jag kommer att överleva det!

Härliga bloggvänner

Tack härliga bloggvänner för att ni tänker på mig trots att jag har känt mig som en sur, svartsjuk bitch.
Livet går vidare. Jag mår bättre idag än tidigare, även om såren inte är i närheten av att ha läkt ännu. Jag gråter fortfarande flera gånger i veckan. Men så länge jag lyckas hålla tankarna borta från allt som har med barn att göra så håller jag huvudet ovanför vattenytan. Jag följer era bloggar även om jag inte alltid orkar kommentera, men jag hoppas att energin snart återvänder till mig.

Annars händer ingenting just nu. Jag inväntar mensen, men hoppas att den håller sig borta ytterligare 2v.

Återigen, super tack och en STOR bamse kram till er alla som är så omtänksamma.

Hate this fucking life!

Jag har sen vårt senaste misslyckande mått skitdåligt. Hela livet känns helt meningslöst och jag känner sån ilska, frustration och missunsamhet mot allt som har med graviditeter att göra. Det känns som att jag läser överallt om alla som är gravida (skvallertidningar, facebook och familjeliv) och jag känner att det kväver mig. Inte nog med det så är det en massa reklam på tv om hur man lätt blir gravid eller program som handlar om förlossningar. GÅR DET INTE ATT UNDVIKA GRAVIDITETER IDAG? Dessutom är alla kompisar gravida eller så har de redan barn, hur kul är det?

Jag har ingen lust att umgås med dessa vänner eftersom allt med graviditet får mig att må piss. Jag vet att det inte borde påverka min vänskap till mina vänner som inte har gjort någonting fel, men om jag måste välja mellan mina vänner och mitt eget välbefinnande så går JAG först. Jag vet att det låter hemsk och att jag riskerar att förlora dom för alltid, men så känns det just nu.

Egentligen skulle jag ha kört igång med Provera tabletter. Men risken är då stor att vårt nästa försök skulle komma att ske andra veckan i april och det är 2 dagar då som jag inte kan. Nu ska jag istället invänta min egen mens (som man aldrig vet när den dyker upp) och köra igång på den istället. Den har ALDRIG tidigare kommit på dag 30 och det vore väl typiskt om den gjorde det nu då den inte får göra det. Jag hoppas att den kommer som vanligt kring dag 35-50.

Back to normal

Nu har min kropp återgått till sitt normala läge. Alla prover är också normala nu, så det känns skönt. Jag har också fått min mens och jag hoppas att kroppen skulle kunna agera normat och inte som den brukar så att det bara dröjer 30dagar till nästa mens. Den brukar aldrig vara regelbunden, men det vore skönt om den var det just nu.

När nästa mens kommer och efter ägglossningen efter det kan vi få tillbaka ett fryst ägg. Tänk om det skulle kunna bli i slutet av januari. Jag är så less på detta väntande!!!!

JAG VILL; JAG VILL; JAG VILL bli gravid nu!