Tack så hjärtligt för era kommentarer och stöd. Det hjälper verkligen. Just nu känns livet helt tomt! Ena minuten tänker jag inte på det och nästa minut vill jag inte leva längre. Jag vill inte leva mitt liv i utanförskap. Hur går man vidare?
En annan sak jag inte förstår är hur den kunde dö i v. 6-7 och att jag fortfarande i v.11 inte har ont, inge blod, ingenting. Jag har å andra sida inga graviditetssymptom kvar heller, men varför kommer den inte ut? Plågar den mig ännu mer genom att ligga kvar död där inne?
Usch! Jag blir så olycklig! Jag vill ändå inte acceptera att detta har hänt! Hur känns det då för dig? Du är inte värd detta!!! KRAM
SvaraRaderaDet är så tufft med mf!! Jag valde att få komma till kvinnokliniken och få "abortpiller" och ett "smärtkitt" med tabletter hem för att jag orkade inte gå och vänta på att mf skulle börja. Det är självklart jobbigt att gå igenom men jag är glad att jag slapp bli skrapad eftersom det i värsta fall kan förstöra lite i livmodern.
SvaraRaderaDet känns som man aldrig kommer att bli glad igen efter ett mf men som tur är bleknar sorgen med tiden.
Önskar det ska gå så bra som möjligt för dig!
Om du har några frågor så är det bara att visa det hos mig så kanske vi kan maila.
Kram!