Hej!
Jag lever även om man inte kan tro det. Jag känner mig mer död än levande. Jag har helt enkelt inte mått/mår särkilt bra sen senaste missfallet.
Fortfarande känns allting jobbigt och jag får hela tiden besked från vänner som gladeligen berättar om att de nu är gravida antingen med barn 1 eller 2 och det gör det hela tyvärr mkt värre.
Tragisk, egoistisk som man är mår jag jätte dåligt när jag är inne och läser om fler som misslyckas. Jag vet precis hur det känns och det gör så j**la ont. Samtidigt gör det minst lika ont när jag läser om alla som lyckas, därför att jag blir så oerhört avundsjuk och arg varför det aldrig är vår tur. När vi började denna resa kände jag mest att de som lyckades gav oss hopp. Så känns det inte längre.
Jag väljer att fortsätta gråta...
Kram! Jag tänker på dig!
SvaraRaderaTänk inte att du är egoistisk. Det är du inte. Det är helt mänskligt. Jag slutade ha dåligt samvete över att tycka att det var jobbigt när hela bekantskapskretsen ynglade av sig i raketfart. Det stal för mycket energi. Istället lät jag mig vara avundsjuk och önskade att det var vi också.
SvaraRadera