Idag på 3 mån dagen vände sig vår lilla tös från mage till rygg, jippie!
Jag har börjat fundera lite på ett ev syskon, ja eller nej. Hur tänker ni?
Mina tankar är så här: Lill tösen var så jobbig de första 2,5 mån, skulle jag orka en till när vi också har en liten? Jag älskar min lilla tös så oändligt mycket att jag inte vet om jag skulle kunna älska en till lika mycket. Tänk om syskonet skulle bli nr 2 istället för två 1:or. Samtidigt vill jag inte ta fokus och tid från vår lilla tös då hon är det bästa jag har.
Skulle jag orka gå igenom fler Ivf försök med allt vad det innebär och rädslan för fler misslyckanden och missfall.
Som ni säkert har läst är jag tveksamt inställd till syskon, men ska jag beröva min lilla tös den glädje och kärlek som ett syskon skulle kunna ge henne?! Jag känner mig förvirrad.
Åh äntligen någon som bekräftar det jag känner och har känt en längre tid! Alla bara vill försöka så snabbt som möjligt igen känns det som medan jag själv tvekar. Kärleken till min lilla E är ofattbart stor och kan inte delas med någon! så känns det just nu... därför känns det riskabelt att försöka få ett till barn för kanske jag inte älskar det lika mycket? och det vore orättvist. Det barnet skulle inte komma till pga att jag absolut vill ha ett barn till utan mera pga. att min son ska få ett syskon, som oxå är guld värt givetvis. Dessutom vet jag inte ifall jag orkar med IVF karusellen igen... Så, min tanke är att vänta och se hur känslorna ter sej... jag har inte bråttom förrän jag vet vad jag vill för jag har i vilket fall som helt fått det jag mest läntat efter : ett barn! Lycka till med allt!
SvaraRaderaJa jag känner exakt likadant som du. Nackdelen för oss är vår ålder. Om vi vill ha syskon så har vi inte många år att spela med.
RaderaUsch, svårt det där. Men jag har, precis som du skriver, fått det jag längtat efter, ett barn och inte vilket som helst, min princessa!
Jag har också börjat tänka på syskon och känner mig förvirrad av samma anledningar som ni!
SvaraRadera