Ny vecka och tiden rullar sakta men säkert framåt. Än så länge inga negativa symptom. Men det känns som en evighet tills den 16:e då jag hoppas få göra ännu ett VUL.
Illamåendet och svårigheter att äta viss mat kvarstår. Jag har dessutom blivit väldigt hormonsting tycker jag. Gråter för allt och tänder på alla cylindrar för minsta sak. Stackars sambo.
Känner igen det där med hormonerna, jag började t ex storgråta för att mannen ville köpa nån ful flugfångare ;)
SvaraRaderaKram!
Tell me about it!
SvaraRaderaHar innan graviditeten alltid kunnat skämta om snudd på allt...retas och kivas och bara garvat åt allt. Nu blir jag stött och ledsen och hugger som en kobra ibland. Stackars A.
Fast jag varnade honom innan. Jag lovar!