Igår kväll kl 20 tog jag ovitrelle sprutan. Skönt nu att allt sprutande är över för denna gång.
Imorgon är det ÄP som gäller. Hoppas att det finns många blåsor med ägg där inne.
Denna gång känner jag mig helt annorlunda inför denna behandling. Förra gången var jag jätte glad att det äntligen var dax och jag var helt övertygad om att jag skulle bli gravid då. Tyvärr så blev fallet desto djupare när allting misslyckades och det feta minuset dök upp på teststickan. Jag vet egentligen inte om jag har återhämtat mig sen dess psykiskt (gråter fortfarande jämt och känner mig allmänt jäkligt olycklig), eller om det bara handlar om att jag känner mig så utesluten från en värld full av graviditeter så att det är utmobbningen som får mig att må dåligt.
I vilket fall som helst känner jag mig inte glad och lycklig inför denna behandling, utan mer likgiltig. Dom säger att utan tron på att man kommer att lyckas så går det aldrig vägen. Stämmer det så kommer det att bli ett fett minus även denna gång, och jag vet inte om jag kommer att överleva det!
Vi är alla olika, men jag känner så här:
SvaraRaderaMed tiden har jag blivit likgiltig inför behandlingarna och ruvartiden. Jag orkar inte förvänta mig något. MEN samtidigt finns ändå hoppet där (inte nödvändigtvis tron på att det kommer gå vägen). Jag tror att jag blir likgiltig för att jag ska klara alla motgångarna.
Mitt psyke orkar inte engagera sig i varje menscykel längre. Därför blir det lättare att hantera allt med likgiltighet istället. Det är jätte jobbigt att jag inte skriker och gråter och slår i dörrar (som jag egentligen skulle vilja) utan mer bara... jaha... mår dåligt, sover och Väntar... Det är ingen tröst. Varken för dig eller för mig just nu. Men jag vet att om 2 veckor känns det bättre än vad det gör idag och om ytterligare 2 veckor ännu bättre...
Hoppas du fattar vad jag menar. Å hoppas allt går super duper imorgon.
KRAM
Håller mina tummar sååååååå hårt!!!!
SvaraRaderaKRAM!
Lycka till. Håller tummarna för många fina ägg som blir befruktade!
SvaraRaderaKram